N:o 42

FREDMANS SÅNG

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Chor.    
 
Judith var en riker Enka.
Korss det talet låter stort.
Hopp i brudsäng kan man tänka
Har hon ofta gjort.
Men nu sofver Judith!
Ja lät hänne sofva.
Ej är förbudit
Hjeltinnor at låfva;
Ja för Manasses fru
Vi klinga, jag och du.
Ja för Manasses fru
Vi klinga, jag och du.












 
*  *  * 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Chor.    
 
Judith var utaf naturen
Liten, knubbig, röd och hvit;
Vackert barn i Jungfru-buren,
Värd en natt-visit.
Men nu sofver Judith!
Och vi ännu lefva.
Ej är förbudit,
Små döttrar af Eva,
At dricka hännes skål.
Drick Chloris hvad du tål.
At dricka hännes skål.
Drick Chloris hvad du tål.












* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Chor.    
 
Far Manasse, hännes maka,
Dog vid sexti år omtrent.
Gubbar, saften som vi smaka,
Är ju exellent?
Men nu sofver Judith!
Och vi äro raska.
Ej är förbudit,
At hedra dess aska.
Manasse gubben dog,
Där han vid ladan stog.
Manasse gubben dog,
Där han vid ladan stog.












* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Chor.    
 
Gubben gick med bara magen,
På sin åker kornet skar;
Af stark hetta midt på dagen
Dödde kära far.
Men nu sofver Judith!
Manasse är döder!
Ej är förbudit
För oss, kära bröder,
At sjunga Judiths låf.
Sof sött Hjeltinna, sof.
At sjunga Judiths låf.
Sof sött Hjeltinna, sof.












* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Chor.    
 
Nu var mycken sorg och fara
Rundt omkring Bethulien;
Holofernes med sin skara
Var ej Landets vän.
Men nu sofver Judith!
Lät sofva den sköna.
Ej är förbudit
Dess hjesse at kröna;
Men ett mitt hjerta skär,
Dess krona blodig är.
Men ett mitt hjerta skär,
Dess krona blodig är.












* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Chor.    
 
Judith gick som en hjeltinna
Juda barn til et försvar,
Abra hännes tjenarinna,
Vin och olja bar.
Men nu sofver Judith
Helt tyst i sin gömma!
Ej är förbudit
Vår flaska at tömma;
Så drick min granne då,
Lät vår hjeltinna gå.
Så drick min granne då,
Lät vår hjeltinna gå.












* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Chor.    
 
Vinets kraft och qvinno-tårar
Elda Holofernis blod,
Lilla Judith honom sårar,
Tar hans lifs Klenod.
Men nu sofver Judith
Som blotta en klinga!
Flickor förbudit
Et hjerta så stinga.
Men Holofernes, hör,
I Judiths armar dör.
Men Holofernes, hör,
I Judiths armar dör.












* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Chor.    
 
Holofernes hela natten
Legat drucken i paulun;
Judith kom, han kände patten
På den lilla Frun.
Men nu sofver Judith,
Som högg'en vid öra.
Altid förbudit
En flicka så röra.
Fru Judith skön och rik,
Vår tids Mamseller lik.
Fru Judith skön och rik,
Vår tids Mamseller lik.












* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Chor.    
 
Holofernis bussar hoppa,
Judith kom med lagrar täck,
Pigan Abra hufvud stoppa
I en gammal säck.
Men nu sofver Judith!
Hon orkar ej tala.
Hufvud var ludit
Och blodet det sqvala.
Et spel med blodig trumf.
Se Judith i Triumf!
Et spel med blodig trumf.
Se Judith i Triumf!












* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Chor.    
 
Judiths stoft uti en masse,
Fins bland våra Fäders ben;
Holofernes och Manasse
Äro multna ren,
Men nu sofver Judith,
Och saken må glömmas.
Det är dig budit
At flaskan bör tömmas;
Ja, för Manasses Fru
Så klinga jag och du.
Ja, för Manasses Fru
Så klinga jag och du.