N:o 41

FREDMANS SÅNG

     
 
 
 
Joachim uti Babylon
Hade en hustru Susanna.
     Töm vår kanna; :||:
     Skål för des person!




Joachim var en genom ärliger man,
Frun lika ärliger också som han;
 
 
     Fru Susanna :||:
     Många hjertan vann.


 
*  *  * 
 
 
 
 
Tacka vil jag Joachims fru,
Skål för hvar dygdiger maka!
     Lät oss smaka :||:
     Denna saften nu.




Klinga med glasen, lät oss sjunga i chor!
Gosse, Flicka, Gubbe och Mor!
 
 
     Lät oss sjunga, :||:
     Skålen är så stor.


* * *

 
 
 
 
Joachim var för riker spord,
Kunde tractera sin nästa,
     Ge til bästa :||:
     Vid et dukadt bord;




Frun uti huset vann så mycket behag,
Hungriga friare hvar endaste dag.
 
 
     Hurra gubbar :||:
     I så lustigt lag!


* * *

 
 
 
 
Käraste bröder, hör nu då på
Hvad den Frun månde hända:
     Två uptända :||:
     Kring om hänne gå.




Gubbarna flåsa, krypa tyst om hvarann;
Skönheten fans just där kärleken brann.
 
 
     Fru Susanna :||:
     Trogen var sin man.


* * *

 
 
 
 
Joachims trägård var med maner;
Lusthus, tapeter af siden.
     Middags tiden :||:
     Gick Susanna ner.




Ekar och Lindar stodo rundt om en Dam.
Sköna Susanna hon plaska och samm.
 
 
     När hon plaska, :||:
     Skymta liljor fram.


* * *

 
 
 
 
Ner uti blomster-gården nu
Gingo allena två bofvar,
     Slogo lofvar :||:
     Kring vår lilla fru.




Hej, sade bofven til den andra så slem,
Hej det är middag kom lät oss gå hem.
 
 
     Två Canaljer :||:
     I hvar enda lem!


* * *

 
 
 
 
Väl förstår man gubbarna nog,
Hvad de hade i sinne;
     Hvita linne :||:
     Ögat lätt bedrog.




Ögat drog hjertat, men Susanna drog alt.
Lås var för porten, det var så befalt.
 
 
     Hurra gubbar! :||:
     Blodet blifver kallt.


* * *

 
 
 
 
Så var sakens sammanhang,
Himlen Susanna belöna,
     Bland de sköna :||:
     Har hon dubbel rang.




Klinga med glasen, lät oss lefva väl!
Vackra små hjertan uti tankar och själ.
 
 
     Lät oss dricka :||:
     Utan larm och gräl.