Med en Persisk krona prägtig; Ja, hans riken voro, drick kära du, Hundra tjugu sju. Ahasverus satt så guldgul och sur, Som et lejon i en jungfru-bur; Vällust var hans ära. Lät oss nu förtära, Och vår flaska töma ur. | ||
| ||
Och skarlakan til tapeter; Bänkar voro där af bara gull, Aj aj aj lull lull! Stort calas nu uti Susan var, Jämt ett hundra åttatio dar; Kungen sjelf tractera. Lät oss dricka mera; Lät oss klinga par om par. | ||
* * * | ||
Vin bars fram i gyldne skålar; Spicke skinka, härlig sommar mat, Låg på silfverfat. Liksom hos vår Konung plägar ske, Fick Landshöfdinge och Öfverste Vid hans tafel spisa. Sjungom nu vår visa, Lät oss vänligt hjerta ge. | ||
* * * | ||
Ahasverus han var gifter, Drottning Vasthi hette hans gemål; Drickom hännes skål! Hännes Majestät i Persien Bröt mot Kungen som sin ägta vän; När han ville leka, Börja hon at neka; Mången gumma gör så än. | ||
* * * | ||
Utaf vin och kärlek tagen, Skickar sina två Camrerare At sin Drottning be; Gud nå den som när han flickan ser, Ej går sjelf men skickar sin Camrer; Den är at beklaga. Lät oss glasen taga, Lät oss dricka mer och mer. | ||
* * * | ||
Lät en ann' sin krona pryda; Pigan Esther fick en gyldne skrud, Blef en Kunga-brud. Hon had' en Cousin Mardochai; Judar äro skälmar, veta vi. Skål för gamla Juden! Skål för unga bruden! Skål för hela frieri! | ||
* * * | ||
Släpte flickor in som klappa; Lagom sysla för en Jude nog, Jungfru-bur och krog. Två Camrerare vid dörren stå, Hviska at de skulle Kungen slå; Saken sig förvärrar, Och de gode herrar Blefvo hängde både två. | ||
* * * | ||
Böd til måltids många gäster; Sjelf hans Exellence Herr Haman kom. Gubbar drickom om! Ahasverus drack och Esther gret; Skönhet gör i verlden stor förtret. Haman med ducriner Sig i galgen svänger, Pussig, stinder, blå och fet. | ||
* * * | ||
Såg sin Premier-Minister, I en galge femti alnar hög; Säj mig om jag lög. Juden sen som Kungens bästa vän Svängde sig i purpur-mantelen, Med en gyldne krona, Vacker hufvud-bona. Lät oss dricka, drick, ja men. | ||
* * * | ||
Höghet ofta står i fara; Lyckans tempel är en hisklig brant, Är det icke sant? Stolte Haman rep och mössa bär, Sådan hufvud-bonad gör besvär. Ahasveri lära, Dricka och förtära, Är det enda jag begär. |