N:o 39

FREDMANS SÅNG

 
 
 
 
Alt förvandlas, alt går omkull! :||:
Gubben Moses han hvilar trötter,
Aron kaller om sina fötter.
Drickom graföl på deras mull! :||:




 
*  *  * 
 
 
 
 
Gubben Moses det var en kar! :||:
Trots så bister som nå'n i Sverge,
Han slog taflorna uti berge;
Säj mig då om han nykter var. :||:




* * *

 
 
 
 
Gubben Moses för tusend år, :||:
Han slog tappert, som man fått höra,
En Egyptisker man vid öra,
Så han tumla. Men drick, gutår! :||:




* * *

 
 
 
 
Gubben Moses, en präst med horn, :||:
Lefde hurtigt, sin kappa svängde,
Dog dock ärligt, och sig ej hängde,
Som en ann' för en tunna korn. :||:




* * *

 
 
 
 
Konung Pharao stod sig slätt: :||:
Intet bränvin i Kunga huset;
Eljest Moses nog uti kruset
Hade glömt både lag och rätt. :||:




* * *

 
 
 
 
Gubben Aron han var så där; :||:
Men han gjorde dock bäst miraklet
Bakom skärmen i tabernaklet,
Där han smutta och drack så här. :||:




* * *

 
 
 
 
Gubben Aron ock därför fick :||:
Sig en bjällra just bak i nacken;
Kling sad' den när han damp i backen.
Gubbar klinga och drick och drick. :||:




* * *

 
 
 
 
Nå må göra då, Moses skål! :||:
Chorus ropar at du var rasker;
Fader Aron det var en Tasker.
Lät oss klinga med glas och bål. :||:




* * *

 
 
 
 
Men vi lefva i annan tid, :||:
Andra hjertan och andra tankar!
Hurra lustigt! töm krus och ankar;
Lät oss dricka, det blir därvid. :||:




* * *

 
 
 
 
Ring nu samman med glas och krus! :||:
Moses får nu en krans på hjessen;
Här är grafven och här processen;
På hans aska vi ta et rus. :||: