N:o 31

FREDMANS SÅNG

Opp Amaryllis! vakna min lilla!
       
 
 
 
 
 
Vädret är stilla,
Luften sval,
Rägnbågen prålar
Med sina strålar,
Randiga målar
Skog och dal.






Amaryllis lät mig, utan våda,
I Neptuni famn dig frid bebåda;
Sömnens Gud får icke mera råda
I dina ögon, i suckar och tal.
 
*  *  * 
Kom nu och fiska, noten är bunden,
 
 
 
 
 
 
Kom nu på stunden,
Följ mig åt;
Kläd på dig tröjan,
Kjorteln och slöjan;
Gäddan och löjan
Ställ försåt.






Vakna Amaryllis lilla, vakna;
Lät mig ej ditt glada sällskap sakna;
Bland Delphiner och Sirener nakna
Sku vi nu plaska med vår lilla båt.

* * *

Tag dina metspön, refvar och dragen;
 
 
 
 
 
 
Nu börjar dagen,
Skynda dig.
Söta min lilla!
Tänk icke illa,
Skulle du villa
Neka mig?






Lät oss fara til det lilla grundet,
Eller dit bort til det gröna sundet,
Där vår kärlek knutit det förbundet,
Hvaröfver Tirsis så harmade sig.

* * *

Stig då i båten, sjungom vi båda!
 
 
 
 
 
 
Kärlek skal råda
I vårt bröst.
Eol sig harmar,
Men när han larmar,
I dina armar
Är min tröst.






Lycklig uppå havfets vreda bölja,
I din stilla famn kan jag ej dölja
Hur i döden hjertat vil dig följa.
Sjungen Sirener och härmen min röst!