N:o 15

FREDMANS SÅNG

 
 
 
 
    
 
 
 
Kom sköna Källar-flickor
I hurtigt språng, i tripp och traf,
Slå upp båd' sprund och svickor,
Och lät mig supa braf;
Torstig är jag,
Natt och dag,
Matt och svag;
Gif mig vin af femton slag.








 
*  *  * 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hur ljufligt månd' det vara
At tappert dricka glasen ut,
Och se sig sjelf i fara
At dimpa hvar minut!
Hurtigt! jag ler,
Rättnu ser
Jag ej mer
At gå hem til mitt qvarter.








* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
Jag vil ej vara nykter
För alt för mycket mycket godt;
Man lefver så betryckter
När intet vankas vått;
Jag håller för,
Strupen bör
Som ett rör
Läskas, vätskas, tils man dör.








* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
Så drickom nu i botten,
Ach hjertans gubbar! gör er flit;
I denna sällhets lotten
Så vankas ingen nit.
Klingande glas
Gå i kras
I Calas,
När där många klunkar tas.








* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
Så väckas glada tankar
I Bacchi ägta Paradis.
Friskt bär up många ankar
Af Franskt och Portugis;
Ingen nu tål
Någon skål
I vårt skrål,
Supa är vårt ändamål.








* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
Se stjernorna de blänka,
Och nattens kulna dimmor stå;
Jag orkar ej mer tänka,
Ej se, än mindre gå;
Gubbar min sann,
På hvarann
Måste man
Nu förlikas som man kan.








* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
Jag dimper öfver ända,
Min hjertans Supe-bror, jag ber,
Din skål min vän, kan hända
Vi aldrig råkas mer;
Nu ha vi fått
Mycket godt,
Mycket vått,
Som vårt hjerta efterstått.