N:o 13

FREDMANS SÅNG

Det var rätt curieust; i går aftons så satt vi och
talte om Finance-verkets nu varande tilstånd,
sedan cursen blifvit reglerad til al pari. Det sup-
ponerades af en viss, at du vore Bank och låge
uti Munkens trappor, jag krånglade mig up til
dig efter vederbörligt tilstånd; in bona fide ger
jag dig min Ego i underpant; du vil, men jag
kan intet; jag kan, men du vil intet; skulle du
då blott för omöjlighetens skuld skuffa mig utför
åt Lokatten och de trapplösa trapporna?
     
 
 
 
Lokatten! Lokatten! min frände gutår!
Där finnas Fioler och Jungfrur på spår;
I fönster, i gluggar, i vinklar och vrår;
En Kjortel, en Båtsman och Kärleken rår.




 
*  *  * 
 
 
 
 
Hvad frågar jag efter Finance och Balance,
Blott fyrken och flaskan och jag gå i dans?
Medborgare, Bank, Alpari och Fan,
De quitta mig lika, blott öl fins i stan.




* * *

 
Men Italien -  se nu -  Holland, Spanien:

månne deras politiska byggnad i anseende til A-
chiska freden, Westphaliska freden, Consilium
Tridentinum, Börsen och Inquisitionen, kan äga
bestånd?
 
 
 
 
Består du mig bränvin, och pipor och krus,
Jag agtar en Krona liksom en Cardus,
Carduser som kronor och ziffror som null,
Westphaliska skinkor som spiror och gull.




* * *

 
 
 
 
Jag skattar min flaska och sjunger min ton,
En öltunna mer än en Kungelig thron;
Men finge jag råda, skull dagligt i söl
Båd Kung och Minister få simma i öl.