N:o 1

FREDMANS SÅNG

Bacchi Härolder med guld och beslag,
Blir det Capitel? nej intet i dag.
      
 
Blir det intet Riddarslag?
Intet, intet säjer jag.


Hvarför då Kåpor och Spiror, min vän?
Jo kära hjertandes, saken är den,
 
 
 
 
Kolmodin och Holmström sen
Sku nu blifva Adelsmän.
Nå, så säjer jag, må göra;
Värdigt Kolmodin uphöjs;




Hvad Namn och Vapen skal han föra?
 
Jo han heter Källarcreutz,

Han heter nu von Källarcreutz.
 
 
 
 
 
 
Bacchus sjelf hans Vapen målar:
I rödt fält en Guld-pocal,
Rundt omkring et Löfverk prålar
Med Tulpaner och Bregal,
Öfverst ses i gyldne strålar
Riddarns Namn och Åretal. :||:






 
*  *  * 
Tvi tocka vapen vil jag inte ha!
Bacchi härolder, så granna, hur sa?
 
 
Gula kåpor, nå hurra!
Spiror med -  hur sa? hva ba?


Men kära hjertans, förlåt mig jag ber;
Blefvo då ej några adlade fler?
 
 
 
 
Kära hjertans, många fler;
Holmström fick ock sitt baner.
Tag en sup på skorpan tugga;
Holmström; hör hans Adelsnamn:




Han heter nu von Ehrensugga;
 
Vackert barn i Bacchi famn!

Et vackert barn i Bacchi famn!
 
 
 
 
 
 
Aldrig han Baneret mister,
Ty han kämpar i sin tro;
Bacchus sjelf hans Vapen ristar:
I et gyldne fält, jo, jo!
Under tvänne oljo-qvistar
Står en Sugga vid en ho. :||:






 
*  *  *
 
Tvi tocka vapen! jag passar ej på
Bland Bacchi krymplingar välboren gå;
 
 
Jag vil ej hans lagrar få.
Blef ej flera än de två?


Jo kära hjertans, ändå en god vän,
Han, Officianten med asken? ja den,
 
 
 
 
Kilberg. -  Den du? ja just den;
Rör på tappen, drick igen.
Kära säg hvad namnet heter.
Jo han heter Adlerstop;




Fioler, Valdthorn och Trumpeter
 
Kring hans Vapen fästas hop,

Omkring hans Vapen fästas hop;
 
 
 
 
 
 
I rödt fält et Tennstop glimmar,
Och en Örn på låcket står,
Midt i skölden Solen strimmar,
Och i soln en Kräfta går,
Nedanför en Hvalfisk simmar,
Och i gapet står Gutår. :||:






 
*  *  *
 
Tvi tocket vapen, det ger jag åt hin!
Kräftor och Hvalfiskar, Örnar och Svin;
 
 
Valdthorn, Flöjter, Violin.
Men hvad eljest hölts för min?


Jo kära hjertans, en Nystedt vi se,
Har uti vapnet långt mer än de tre,
 
 
 
 
Verklig mer simplicité
Än de andra adlade.
Kära säj hvad namnet blifver.
Ach hvad dårskap på vår ö!




Jo Ölheim han med OE skrifver,
 
Meisner skrifver bara Ö;

Ja Meisner Ölheim har med Ö.
 
 
 
 
 
 
Tvänne Tigrar skölden fatta,
Hvilka sig på ändan stält,
Rundt omkring ä Rankor satta,
Öfverst flyr en Bisvärm snällt;
Men se vapnet, se och skratta,
En blå Näsa i rödt Fält. :||:






 
*  *  *
 
Tvi! Fader härold, så när had' jag spytt;
Gammal familje, fast vapnet är nytt;
 
 
Stamfarn var, som man uttydt,
Noach eller Lillepytt.


Ölheim med OE det är nu då hans;
Hvad har det andra för färgor och glans?
 
 
 
 
Är det prydt med hjelm och krans,
Trummor fanor pik och lans?
Kära hjertans hur du frågar,
Hvem kan repetera alt?




Jag är så törstig, du mig plågar,
 
Hit en sup, det är så kallt,

Tag hit en sup, det är så kallt.
 
 
 
 
 
 
Meisner Ölheims vapen, kära!
Är uti en fyrkant stält,
Tvänne kattor skölden bära.
Hit en sup, ich hab kein geldt.
Meisner Ölheim bär med ära
En röd Näsa i blått Fält. :||: