N:o 71

FREDMANS EPISTEL

Til Ulla i fenstret på Fiskartorpet, Middagstiden,
en Sommardag.

P a s t o r a l
Dedic. til Herr Assessor LUNDSTRÖM.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ulla! min Ulla! säj får jag dig bjuda
Rödaste Smultron i Mjölk och Vin?
Eller ur Sumpen en sprittande Ruda,
Eller från Källan en Vatten-terrin?
Dörrarna öpnas af vädren med våda,
Blommor och Granris vällukt ger;
Duggande Skyar de Solen bebåda,
         Som du ser.
Ä'ke det gudomligt, Fiskartorpet! Hvad?
     Gudomligt at beskåda!
Än de stolta Stammar som stå rad i rad,
         Med friska blad!
     Än den lugna Viken
     Som går fram? -  Åh ja!
Än på långt håll mellan diken
         Åkrarna!
Ä'ke det gudomligt? Dessa Ängarna?
     Gudomliga! Gudomliga!



    Fin.



    D.C.










* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Skål och god middag i Fenstret min sköna!
Hör huru klockorna hörs från Stan.
Och se hur dammet bortskymmer det gröna
Mellan Calescher och vagnar på plan.
Räck mig ur fenstret där du ser mig stanna,
Sömnig i sadeln, min Cousine,
Primo en Skorpa, Secundo en kanna
         Hoglands vin.
Ä'ke det Gudomligt &c.



    Fin.



    D.C.

* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu ledes Hingsten i spiltan, min Ulla,
Gnäggande, stampande, i galopp.
Än uti stalldörn dess ögon de rulla
Stolt opp til fentret, til dig just dit opp.
Du all naturen upeldar i låga
Med dina ögons varma prål.
Klang! ner vid grinden, i varmaste råga,
         Klang din skål!
Ä'ke det Gudomligt &c.



    Fin.



    D.C.