N:o 7

Daterad till möjligen senare hälften av 1770-talet. Avskriven 1779.
Visan är en god representant för en av rokokons älsklingsgenrer, poésies fugitives, flyktiga poem, här i form av en önskevisa. Såväl den improvisatoriska vårdslösheten (Kärlek och Bacchus) som en pretiös formulering som den i rad 4 kan sägas höra till genren. Typiskt är också det anakreontiska motivet - jämförelsen mellan Venus' och Bacchus' makt och rang. I Bellmans diktning är motivet centralt, men sällan så här flyktigt behandlat. Det hör också till ovanligheterna att Venus tillmäts den högre rangen. (G Hillbom)
Melodin till sång 7 är densamma som till epistel 37. Originalmusiken kommer ur ett franskt sångspel av Monsigny.