N:o 21

Dat: Mellan jul och nyår 1787. Sången är en bordsvisa, adresserad till en värd och en värdinna. Den är skriven några månader efter sonen Elis död, vilket borde ha influerat till dödsmotivet i refrängen.
Melodin till sång 21 förekommer i Naumanns Gustaf Wasa, men det är osäkert om Bellman plockat den därifrån.