N:o 82

Daterad till sannolikt 1790.

I denna magnifikt vemodiga avslutande epistel får Fredman återlämna det liv han av naturen fått till låns ("Fredman ser i minuten Sig til Naturens skuld förbruten"), eller av författaren fått till låns, och Ulla står 'sista gången brud'. På slutet upplever jag det som att Bellman själv är sångjaget, som tar avsked av den värld han själv skapat.

Ingen källmelodi har definitivt kunnat identifierats. Bellman kan ha skrivit den själv, men inga bevis finns heller för detta.