Dateras till juli-sept 1770.
Denna epistel är i epistelkronologin den sista helt genomförda bibelparodin. Dispositionen av de 25 första epistlarna gjorde Bellman ungefär ett år senare. Då valdes alltså denna att inleda samlingen, och till detta passar den ju utmärkt. Fredman är här förkunnaren som predikar inför sin föramling. Inget konkret sägs om var detta utspelar sig, men episteln är riktad till Cajsa Stina, vilket var namnet på krögarens på Terra Nova dotter. Liksom i många av de tidiga epistlarna finns det otaliga anspelningar på bibeln. Angående det ålderdomliga språket, se kommentaren till ep 5.
Melodin är en menuett som även använts till epistel 59. Källmelodin har inte återfunnits.